Än en gång får man läsa om folks öde...

Det är fan ta mej inte klokt..ser man på kostnaderna så blir det billigare att ha hjälp i hemmet än att fosterhemsplacera barnen pga deras mamma blev sjuk i nått som drabbar så många människor.

Sen bara att ens tänka tanken att be mannen välja arbetslöshet framför att sörja för familjens ekonomi.

Det är sånt här som får mej att fundera på hur fan saker är ställt med gamla sverige och vart är vi på väg.

Folk måste ju våga be om hjälp och veta att dom har rätt att få detta utan att bli kränkta eller hotas med att få barnen placerade i fosterhem osv

NEJ vakna upp och tala om att ni har fått nog nu!!!
Låt inte dessa myndigheter köra över er och förstöra era liv!!
Se på hur dom kontrollerar fosterhem och det är så man blir rädd för för denna slapphet.
Vanliga folk granskar dom grundligt med så fort det handlar om fosterhem, jourplaceringar osv så är det inte lika viktigt!!

JAG TAPPAR SNART ALLT HOPP FÖR MÄNSKLIGHETEN OCH DESSA MYNDIGHETSPERSONER SOM TOPPRIDER PARAGRAFER SOM TROR SIG VETA BÄST!!

Har en väninna som har kämpat i alla år för sina söners rättigheter att kunna gå i skola och slippa bli mobbade men ingen av dessa lärare i skolan VÅGAR att ta itu med problemen för det kräver att dom får ta ställning mot barnen som kommer från "gräddhyllan" där hon bor.

Till slut så började hon att anmäla skolan iaf på alla sätt för att få rätt till en trygg skolgång för hennes 3 söner.
Skolan svara med att anmäla henne till sociala så nu är hon inne i ekorrhjulet och skall försöka få folk att fatta att hon kämpar för sina barns rättigheter osv..men enligt sociala där hon bor så är det en bra skola osv..

Myndighetsmissbruk tror jag det kallas för då en myndighet inte ser på hela bilden utan enbart på deras egna godtycke.

Men nog om henne iaf. Hon har en bra advokat och hon kämpar med alla medel som står till buds mot dom.

Men nu handlade artikeln om en ung mamma som blev sjuk:

– De pratade om fosterhem
Jenna, 22, fick en stroke – bad kommunen om hjälp
Efter en stroke fick Jenna Ponthage, 22, svårt att ta hand om barnen.

Då föreslog kommunen att de skulle sättas i fosterhem.

– Jag blev förbannad bara jag hörde orden, säger hennes sambo Peter Åström, 26.

Jenna tittade på Peter. Han pratade med henne, men fick inget svar. Hennes högra ansiktshalva hängde, hon dreglade och var delvis förlamad i höger arm.

– Jag var säker på att hon hade fått en stroke, säger Peter Åström.

Men läkarna på Sunderby sjukhus i Boden gav henne diagnosen ”mental kollaps” och skrev in henne på vuxenpsyk. Peter ifrågasatte diagnosen flera gånger och till slut – efter ett och ett halvt dygn – röntgades Jennas huvud.

Och läkarna fick svart på vitt: Peter hade rätt.

I dag, fyra månader senare, har Jenna repat sig.

– Jag mår bra, men det är jobbigt att behöva kämpa mot allt, säger hon.

Ingen finmotorik
Stroken ställde hela familjen Ponthage-Åströms liv på ända. Jenna är sjukskriven, men som student har hon ingen sjukpenninggrundande inkomst. Peter kör lastbil och är borta i tiodagarsperioder för att sedan vara hemma lika länge. Just nu är han pappaledig för att kunna ta hand om barnen.

– Jenna klarar av hushållet, men hon har ingen finmotorik eller simultanförmåga och hon blir lätt mentalt trött.

Snart är föräldradagarna slut och Peter hoppas kunna återgå till jobbet. Men då behöver Jenna och familjen hjälp.

– Jag var på ett möte med individ- och familjeenheten och då började handläggaren prata om fosterhemsplacering för barn, säger Peter.

– Jag blev förbannad bara över att höra orden. Det har aldrig existerat något missbruk eller någon misär i vår familj.

”Blir mörkrädd”
Bodens socialchef, Catharina Liljeholm, ger inte familjen mycket hopp. Hon vill inte uttala sig i det enskilda fallet, men säger att barnens perspektiv alltid är det viktigaste.

– Man kan visserligen få sina behov prövade enligt lagen om stöd och service, LSS, men det är ovanligt att man beviljar barntillsyn när det handlar om friska barn.

I stället hänvisar hon till föräldraansvaret.

– Man måste ta ställning. När man har eller söker ett jobb måste man undersöka om det finns en möjlighet att kombinera det med familjen.

Peter Åström tolkar det som att han borde säga upp sig.

– Man blir ju mörkrädd. Hennes uttalande är bedrövligt. Hur kan man föreslå arbetslöshet som en lösning?

PÅ ÅTERSEENDE!!